pannkakshjärtat

det finns enstaka saker som är som att komma hem, att gå på en Lars konsert är det. exakt varje gång. som att vrida om nyckeln, kliva in, sparka av sig skorna, hej jag är hemma nu. från kylan, in i värmen. det var en sådan där konsert, förra fredagen, då en vill skriva ut allting inom sig samtidigt som man bara vill lyssna samtidigt som man vill spara det i en liten burk samtidigt som en önskar att det aldrig någonsin får ta slut.

fast det gör det ju. då vill man inte gå hem istället. så då gick vi & drack öl. promenerade mellan haken. gick inte ens hem i lagom tid fast vi svurit på det. & trots det, var vi där nästa natt igen. sedan dansade vi hem. bokstavligt talat. till musik från mobilhögtalaren, över östra sjukhusets parkering. att vara ute i kylan fast varm inuti.