pannkakshjärtat

just nu vill jag vara katt. eller pensionär. eller någonting som inte är att vara städerska & kliva upp tio i 5 på morgonen & komma hem klockan 8 på kvällen. människors övertalningsmeningar borde testas en tisdagsförmiddag när trötthetstårarna trycker innanför ögonen medan en slänger blickar konstant mot dvdspelaren. nu har fem minuter gått. jag försöker med mina 4-dagar-kvar-till-helg men jag är en hopplös snorunge till 90-talist som bara ser en ihoprullad katt vid sidan av mig, känner värken i vänster rygghalva, besvikelsen över att behöva tacka nej för att jag inte orkar. eller kan. håller jag på att bli vuxen, & det som jag känner är en växtvärk som värker i allt?