pannkakshjärtat

jag kan ligga i sängen, trött så som att någon slagit en hammare i huvudet, & längta. längta efter att få dricka kaffe med en vän & prata tills vi båda tystnar. längta efter att få sagt allt man vill ha sagt. längta efter luft. Novemberluft som kyler ner kinderna & fingrarna. längta efter nätter. & precis, precis innan hjärnan stänger ner totalt längtar jag efter orden, efter meningarna, efter att formulera någonting någonstans. det är som en värk i bröstet, & det har det gjort många gånger. värkt efter människor efter platser efter tider som flytt från nuet men aldrig efter ord. de har alltid fått plats även när ingenting annat fått existera. nu existerar inte ens dem.