du kan gå, titta rakt fram inte runtom.
att låta avslutade saker få vara just det. hur tydligt än sommaren klipptes av, precis framför mig, med mig som medbrottsling så, satt det tre band kvar på min arm. jag var tvungen att klippa dem också. det i sig var inget avslut. det hade redan gjorts. den sommaren, som jag kände den, var för länge sedan över. det var bara ett sätt att lämna plats. för hösten. för de nya äventyr. ett sätt att lämna det förflutna bakom sig.
Kommentarer
Trackback
