pannkakshjärtat

idag är dagen. dagen då det här utrymmet, det här lilla hörnet av internet, varit mitt alldeles egna, i fem hela år. fem fingrar. en hel hand. en knytnäve. 17 18 19 20 21 22. jag har funderat på att lägga ner. att byta ut. där när skrivkrampen gjort som mest ont i fingrarna (den sitter lite kvar där än) & för att pancakeheart, vad är det för namn? jag tycker inte ens engelskan låter så fint. någonting en 17åring bara hittade på för att hjärtat kändes tillplattat. men hur skulle jag kunna ge upp det här? man ger inte upp på saker man älskar bara sådär. bara för att det gör lite ont i händerna. bara för att det har ett töntigt namn. man ger inte upp, inte utan strid. & ni minns väl dem? de som har en lika lång kärlekshistoria som jag & pannkakshjärtat. de om några har väl visat mig & egentligen alla andra, att efter 1826 dagar, 260 veckor, en knuten näve ger man inte upp. det ska vara vi sa han om henne en natt i somras. det ska det. precis så ska det vara mitt pannkakshjärta & jag.

såhär har det förresten låtit, rytmen från det här hjärtat

från ett pannkakshjärta.