men det är inget synd om dig, det är sant om nått.

jag är väldigt trött. sådär så en nästan får hålla sig för att inte lägga sig ner på en bänk i en skolkorridor. det kändes närmare till fredag i måndags än vad det gör nu. så mycket av det jag älskar att göra hamnar undanskuffat i ett hörn av rummet. över ligger lagren av svarta kläder arbetsbyxor arbetströja. jag glömmer bort. jag vill inte glömma bort. kanske är det som de säger, att jag måste välja men hur gör man ens det? hur har alla innan mig gjort? & min spellista knastrar ut har aldrig haft problem med pengar för jag har inga i bilen på väg hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0