men det är samma gamla sång igen, samma ensamma morgon sen, vi hörs väl när vi hörs jag vet.
jag sitter på en bänk på trädgårdstorget & väntar på bussen igen. Som vem som helst. Vinden vänder tidningsblad på marken & en man tittar på mina skor, ser ut som att han ryser till av bara synen. Leopardfärgade ballerinaskor i mitten av oktober. De har varit på Lars ikväll & instagram börjar fyllas av bilderna från andra sidan ån. Jag får vänta på min tur.
Sjunker ner i halsduken & stänger ute med spellistan. Gör sig mindre, som att det ens skulle vara möjligt. när det känns som så, som att om bara ingen eller någon kunde se en då går man fort. över löven som täcker hela cykelvägen. man öppnar inte ett nytt dokument i datorn. man struntar i sminket & drar täcket hela vägen upp över nästippen. gör sig mindre, som att det skulle vara en möjlighet.
Sjunker ner i halsduken & stänger ute med spellistan. Gör sig mindre, som att det ens skulle vara möjligt. när det känns som så, som att om bara ingen eller någon kunde se en då går man fort. över löven som täcker hela cykelvägen. man öppnar inte ett nytt dokument i datorn. man struntar i sminket & drar täcket hela vägen upp över nästippen. gör sig mindre, som att det skulle vara en möjlighet.
Kommentarer
Trackback
