pannkakshjärtat

aldrig har hösten varit så definitiv, aldrig sommaren så avslutad. imorgon kommer mina livsnjutardagar vara över. så som jag längtade efter den & som i en knäpp med fingrarna, några underskrifter senare, är den nu över. men jag vill inte sörja den inte lägga den på någon gammal dammig hylla inte som förra sommaren. här ska ingenting skrivas ut ur kalender. ingenting ska glömmas bort. det har varit så många överjävlabra dagar. att få vara ständigt på väg gör mitt hjärta helt. hur mycket det än må tära på min kropp hjärna mage.

det är en ny tid nu. med nya rutiner. utmaningar. jag säger inte att jag inte är beredd, jag säger inte att jag inte är redo men det är klart jag önskat att jag kunde levt såhär förevigt. som den där dagen vi spenderade på den flytande flotten i sjön mitt i skogen, paddlandes runt på luftmadrasser i det mörka vattnet. men det är en ny tid nu. kanske kan det få vara en tid av bokade tider. kanske kan jag få köpa några stickade tröjor. ännu en poncho. det kan bli bra. men sommaren min, vad jag kommer att sakna dig.