pannkakshjärtat

imorgon är det måndag. redan i fredags när jag kom hem började jag fasa för det här. för den här dagen. för morgondagen. den bekanta ångesten har redan lagt sig tillrätta i magen & barnet i mig skriker, livrädd över att tryggheten som tidigare funnits nu ryckts ifrån henne likt ett mjukisdjur som blivit stulen. men jag måste göra det här. som så många gånger före den här måste jag. för om jag inte gör det, om jag slutar upp, om jag backar ur, kliver tillbaka, bakåt, då kommer jag bara vara ett skrämt litet barn. en liten lort. imorgon utsätter jag mig för någonting som skrämmer mig igen. barnet i mig tror vi kommer dö. jag vet vi kommer överleva. jag tror vi kommer göra mer än så.