pannkakshjärtat

så jag kröp ut ur mitt fönster. satte mig på trottoarkanten, bredvid min gröna pärla. så som jag gjort så många gånger den här sommaren. bakom mig åker buss 17 förbi. när jag skrev att sommaren inte kunde vara mera avslutad hade jag fel. ett 15 minuter långt samtal knöt ihop säcken helt. med en hård knut. när jag tryckte på den röda avslutningsknappen. då. det var inte bara ett avslutat samtal. det var den sista punkten i historien om sommaren 2013. det sista var sagt. att vilja ta tillbaka vore onödig tid. ett slöseri. så jag försöker att inte gå dit. jag lär mig. jag lär mig att min mage aldrig har fel. när det här skrivs är klockan 23.50. imorgon är en början. & hon är fri.