Men än så länge vän, vakna i en främlings säng & säga gud vad du var söt när du var barn.

det har tappat sin charm. är det i mina ögon det slutat glittra? är det såhär det alltid varit, egentligen är, & det jag sett är en förvrängd bild? att det inte finns charm i händer runt midjor som aldrig kommer vara där igen. slintande fingrar som skriver in ett mobilnummer. några sms. en röd 1:a vid facebookappen. tills det rinner ut i sanden. det rinner alltid ut i sanden. någonting att skrattta åt. bjuda kära vänner på. en kaka till kaffet. dagen-efter-ångesten. till&med den har glittrat förut.
 
det ger mig ingenting hörs in i mina öron. det har det gjort. att knappt ha vetat när det ena slutade & det andra började. men att alltid vara med i ett konstant rinnande ut i sanden ger små sår & jag vill läka dem. tatuera över dem. skriva ut dem ur mig. vila. & så efter en tid, hörs det i mina hörlurar det ger mig ingenting men tro fan att jag kommer tillbaks.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0