jag har nog lärt mig att gå hem på alla sätt från alla ställen ensam bortåt vägen.
jag är 22 men känner mig som 15 år. det här hade jag sagt då; & jag vet att jag har fel, & jag vet att du har sett hur jag går ensam genom livet, & jag vet det är ett spel, & jag vet att du har kämpat för nått som jag tagit för givet men nu ringer telefonen, det är dags för mig att gå, det är nån som vill att jag ska komma hem. det är min gamla vän demonen i sin tysta mörka vrå. hejdå vi kanske ses nån gång igen.
Kommentarer
Trackback
