pannkakshjärtat

har helger alltid gått såhär fort? för det var länge sen jag fick ta fredag när de flesta andra gjorde det. Jag minns knappt att de förändras som i en blinkning. fredagskväll när jag kliver av bussen, möter upp dem blink söndagskväll på samma terminal med trött huvud i kön till bussen. den hade kunnat få vara dubbelt så lång, den här helgen. aldrig hade den behövt ta slut.

 

det där man tidigare tog så självklart, att få ta en fika med en vän, är nu lyx. en guldkant. Att få dra skämt som sträcker sig från avenyn hela spårvagnsresan & enda upp i lägenheten. att sitta på innegården mittemot henne & sjunga lars winnerbäck sånger. att se henne klättrandes bland träden i parken klockan halv 2 på natten. att leka talkshow på ett par vingliga stolar på en båt. vakna bakfulla ihop. Äta chips & dipp & dricka cola & se på harry potter i soffan. allt det som tidigare skedde var & varannan dag blir nu till guldkant runt en helg. en helg som läggs till de bättre. nu är det måndagskväll. jag dricker äckligt kaffe. snart är det helg igen.