pannkakshjärtat

för tillfället har allting lite fått kliva åt sidan. jag har ingen ork till att grubbla över varför saker blivit som de blivit eller är som de är eller var som de var. det finns ingen hjärnkapacitet kvar när väl dagen är över, & om det nu skulle finnas någonting däruppe orkar jag knappast använda den. det gör i&försig att jag tappar ord men det har jag gjort länge nu. jag dagdrömmer istället, där mellan städmopparna & trasorna. om nästa lön. om nästa sommar. om hösten. om vintern. om vart jag ska. jag får inte fastna här. det som de aldrig fanns tid till innan. nu är alltihop som ett foto med klar fokus & allt annat, det övriga, får vara det suddiga i kanterna. tills vidare. to be continued.