det jag ville ha igår är borta idag, solen väcker oss & nu så ser jag dig klart, när du blir för snäll vill jag be dig gå, när du står på knä går jag runt på moln.
att vara förbaskat rädd i veckor över att behöva kliva in i ett visst rum tills man tvingas in i ett nytt som är ännu mera otäckt. då vill en springa tillbaka. eller det där med när någon hör av sig & man är the single lady men när den slutar kollar man mobilen så ofta att det uppstår förslitningsskador på skärmen.
så totalt ologiskt. så totalt min hjärna.
så totalt ologiskt. så totalt min hjärna.
Kommentarer
Trackback
