du behöver inte förstå men det här är sättet som jag gör det på & det är upp till dig om du vill vara med mig.

jag blir så liten. som att jag är i knähöjd, alla skrattar & jag tror att det är åt mig. att de har sett igenom mig. då vill jag hem. krypa in under skrivbordet som inte längre står vid fönstret & låtsas att ingenting existerar utanför det. men jag får inte det. jag är inte i knähöjd. jag är inte ens 160 centimeter. jag når längre än så & jag vill inte bara vara i det. jag vill leva som det också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0