pannkakshjärtat

efter två tuggor av den torra mackan med mjukostränder gör jag slut med den här måndagen. det är en sak av det sämsta med mig. jag kan inte fejka. det är en tunn linje & när jag kommer över den kan jag inte sitta i flera timmar på en obekväm stol & inte gråta. jag kan inte låtsas tycka om någon & jag kan verkligen inte låtsas att jag inte gör det. det går inte att ljuga om mina känslor. jag har försökt. de vägrar bli reducerade. 

så jag slängde mackan i soppåsen & grät. för jag känner det jag känner & kan inte fejka bort det.