kan jag få ett vittne? tiden går, känns som att jag sitter livstid, hör nån på?

orden hörde av sig. det var alldeles för länge sedan vi sågs. livet har kommit emellan. sådär som vi är, destruktiva jävlar som slukas hela av varandra. när vi älskar får allting annat ett suddigt filter över sig. ändå kan jag känna mig så ensam i dess sällskap.

så har dagarna varit. älskandes med livet & samtidigt fick jag gå hem själv med en kebabtallrik bredvid mig i det tomma sätet. det har varit fantastiskt men jag såg bara tvåsamhet under bilfärden hem. livet är min kärlekspartner men ibland, oftast om våren, önskar jag att vår relation inte var monogam.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0