pannkakshjärtat

en kan försöka förbereda sig. i ett helt år. i flera månader. jag har tänkt på den här dagen hela sommaren. jag har ältat den över kaffekoppar & vinglas. missbrukat alla ord jag har för den & ändå, när den väl är här, känns den oväntad. som att jag inte hade ens den minsta aning om att den skulle ske. nu står min säng i ett annat rum i en annan stad. en stad som ska bli mitt hem.

vi hade ett sista bakishäng för en väldigt lång tid framöver ikväll. fuskade med bakisdelen men köpte chips dipp cola & tittade på en av filmerna vi växt upp med. & trots att vi förberett oss för det här. tjatat om det över colaglas & ölburkar så förstår jag inte att vi kommit hit. jag får inte in i huvudet att vi är här. att det händer. att det händer nu.