pannkakshjärtat

jag har tvingats hit. till tystnaden. efter att ha vinpimplat bort resterna av min röst & jag förstår. jag har inte hållt käft på länge nu. det är så mycket som ska sägas. så mycket som känns som att det måste sägas för om det inte sägs så hinner människor resa iväg & då kommer orden att bli kvar på tungan. det har varit mycket tystnad som jag snackat sönder för det är så jag gör när jag blir nervös.

fast jag tvingas dit ändå. till tystnaden. där jag förstår. det kommer inte ta slut på saker att säga för det gör aldrig det. det kommer alltid att finnas någonting att lyfta luren för. eller någonting som gör att man bär en hel box med rosé hem till henne för. & det kommer alltid att finnas tystnad jag vill kväva. det här är inte slutet & jag behöver inte snacka sönder mina stämband. det är okej att jag håller käft.