pannkakshjärtat

jag avslutar det här året på samma vis som jag började det. på baksidan av lägenheten. jag tror att det fanns snö på marken då också, men jag är inte säker. inatt kunde jag inte sova. det är en kombination av för lång sovmorgon blandat med för mycket tankar som återvinner sig själva i huvudet. ändå är det sådana jävliga nätter som den, som tagit mig dit jag är nu. alla personliga brev är ihopsatta under sådana nätter. jag ramlade in på sidan för min utbildning en natt när jag var arbetslös. jag skrev ett enda mejl på en bostadsannons en fredagsnatt & skickade den på lördagsmorgonen.

jag känner i mig att det här bara är början. jag känner också att det skrämmer mig. samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det måste va på liv & död det måste kännas i mitt hjärta på riktigt för om jag tar i för löst har jag förlorat allt imorgonbitti.