i was not to you what you were to me.

när man ser någon en inte trodde skulle kännas alls fast det känns så jävla mycket att man vill smyga in i en gränd & lägga sig för att gråta alternativt hetsröka en cigarett för att hela bröstet är som ett igenisat frysfack. det finns ingenting lika kukigt som när en hamnar off guard mitt på stan en vanlig måndag precis innan jul. ingenting som får en att känna sig så avklädd fast man har alla kläder på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0