pannkakshjärtat

att försöka samla ihop 1 år på några få rader blir svårare för varje år. så svårt att jag förra året struntade totalt i det & lämnade ett halvt genomarbetat inlägg att ruttna i utkast-korgen. jag ville inte göra det igen även om det lockade. Det här året förtjänade mera än att bara lämnas för tjugohundrafjorton har varit året som äntligen svarade. det började såhär.

Januari.
Jag lyssnade på töntig musik så som Westlife & skapade minns-du-den-här-listan som sedan skulle bli Johans & mitt främsta projekt under tjugohundrafjorton. Jag spenderade också min tid med att slukas av tv-serier & insåg att jag för första gången på väldigt länge inte hade någon att vara ledsen över fast ledsen det var jag visst ändå. Jag fortsatte köra bilen genom mörkret tidigt på morgonen & avsmaken jag kände inför det visste inga gränser.



Februari.
Jag fick nog & efter en fredag där jag grät hela vägen hem beslutade jag mig för att visa fingret åt skitjobbet & gå tillbaka till arbetslösheten. Jag insåg att jag inte hade varit glad på 6 månader & att jag var det nu. Jag hade världens bästa födelsedag, trots sjukdom & en mobil som tappades i toaletten. Den firades med att gå ut & äta med vänner & familj för att nästkommande dag bli till fest tillsammans med Johan & en hel hög av våra finaste vänner. Den här februarimånaden var precis som de månaderna alltid är. Förvirrade & svårdefinierade.   

Mars.
Farmor åkte in på sjukhuset & pappa & jag for upp till Stockholm för att hjälpa henne att komma hem igen. En natt hittade jag utbildningen som fick alla framtidstankar som varit innan att blekna bort. Trots arbetslöshet trodde jag på livet igen & vi fortsatte fira födelsedagar. Våren började smyga sig in & jag älskade helgerna. Det var single & fabulous exclamation point & vi gick på irländsk afton, slog i bord & drack kopiösa mängder med öl.

April.
jag gick hos jobbcoach & lärde känna världens finaste 62-åring. Max döptes & jag gick på jobbintervjuer, skrev personliga brev & lämnade ut cv:n mest hela tiden. En måndag gav jag upp, sket i allting & åkte ut med Elin till landet & hästarna. De där personliga breven gav ändå sitt för helt plötsligt firade jag ett nytt jobb igen med en pangutgång i träklackar & bubbel. Som vanligt om våren var det lite svårt att vara ensam & ändå var jag så himla lycklig med livet. Sådär som det alltid är med mig & känslor, högt & lågt. Jag & Johan tog en helg & for ner till göteborg för att hänga med Lisa & det var precis lika flummigt härligt som alltid.

 

Maj.
Vi firade in valborg nere i loftahammar, med havsbad, bubbelbad & störiga grannar. Jag började jobba & det kändes skit att behöva ta så mycket bajskast från människor som inte kände en. Jag letade efter motivation medan jag cyklade till mjärdevi & hem igen med tankar som snurrade lite för fort i hjärnan. Som tur var lättade jobbångesten en aning & jag struntade i sömnen utan drack istället kaffe som ledde till ölkannor som ledde till att jag fick ta en taxi hem klockan 2. Hela Eriksson-släkten träffades den sista dagen i månaden nere i Ukna & efter det for jag tillbaka hem & sprang direkt iväg ner på stan. Någon råkade fastna på mig, sådär som vissa människor gör & jag skrev i mina mobilanteckningar att vissa människor försöker få en i månader, de drar i en, sliter. Andra kramar en bara hejdå på busshållplatsen & man ler hela vägen hem.

Jag passade två katter i en vecka & längtade efter att få bo själv & efter att kunna gå till en vän sent om kvällen utan att behöva bli ifrågasatt om varför. Studenterna fyllde Linköpings kroggata & förändringarna kändes genast mycket närmare än vad de tidigare gjort. Jag fortsatte jobba, fikade & drack öl. Så som sig bör en juni-månad & den här bara flöt förbi.