pannkakshjärtat

undra hur allt kommer att vara ett år från nu? man kan bli knäpp för mindre tycker han & vill inte prata om det. jag & hon brukade sitta på hennes veranda när vi fortfarande delade samma stad, smygrökte som att vi var 15 & var tvungna att hålla utkik efter lampor från bilar på uppfarten. där pratade vi om hur allting bara blev. & hur konstigt det är att saker mest verkar ske. bara sådär.

själva tanken kittlar i mig. jag behöver inte gå till vad som kan ske, bara att det kan. vadsomhelst & vi kan omöjligt veta. vi kan förbättra förutsättningarna. köpa biljetter & korsa hav. men de storslagna sakerna. de som tar andan ur en. får en att sitta på en veranda & säga jag kan inte förstå att det blev just såhär. de sker. bara sådär.