vi alla kommer till en tid i våra liv då vi måste bestämma om vi ska ta det steg vi är vana vid eller om vi ska våga ta den chans som ganska många kastat bort.
det är enkelt att snacka men någonting annat att öppna ansökningsblanketter som en bara vågar läsa halvvägs innan man klickar ner dem. det är precis som med kärlek. bland kaffekoppar & en vän, på tryggt avstånd från verkligheten, kan en bestiga berg & klara av ett förhållande samt flytta till en främmande stad på en & samma gång. men när det blir fredagsnatt i januari & bara verkligheten & jag är vaken blir till&med de enklaste ansökningar krångliga, hemstaden inte alls så grå, jobbet inte avskyvärt varenda dag. som varje gång det trillar in ett sms från en sån där någon. då går man från ofrivilligt singel till världens sämsta flickvänsmaterial på sekunder.
Kommentarer
Trackback
