i woke up with a hole in my stomach.

jag kan sakna människor så jag får ont i magen. bokstavligt talat så värker det i den när jag ser en bild på henne på instagram, när han har skickat ett meddelande, när hon skriver att jag borde komma hem nu. Men främst är det när jag inser att det gått flera dagar utan att jag fått höra deras röster. Att jag inte vet hur de mår, hur många öl de drack i helgen & om de behövde gå ensamma hem genom natten.

Det har bara gått några få dagar & för många är det ett skärp dig & sluta tönta men för mig är det så himla länge. De är ju mina människor. jag skulle aldrig vilja vara ifrån dem, om jag nu fick välja, & uppenbarligen håller min mage med om det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0