jag smyger över golvet, ser solen stiga upp, i samma stund så vet jag att allting har ett slut.

det är som att alla känslor som jag ständigt bär runt på har skruvats upp likt volymknappen på stereon & de dånar nu ut i magen armarna benen fingrarna tårna. pumpar genom blodådrorna. in & ut från hjärtat. jag känner allt. det är som den bästa fyllan någonsin & samtidigt som att vilja stoppa fingrarna i halsen för att det ska sluta snurra. det är som att någon tar ens hand & samtidigt säger att den inte vill ha en. det är som en klapp på kinden & en spark mellan benen. det är som att se på skräckfilm mellan fingrarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0