pannkakshjärtat

jag går hem bland vita mössor. tänker att jag inte alls är där jag trodde att jag skulle vara när jag var som dem. samtidigt är jag lite påväg igen. så mycket annat har kretsat omkring att jag glömde bort att också jag kan vara borta härifrån snart. om några få månader kan jag komma att slungas in i en helt ny värld. en helt ny verklighet än den jag valde att flytta tillbaka till. den jag vande mig vid. den jag nu älskar. för det gör jag. att kunna gå hem till en vän klockan 9 på kvällen för att dricka kaffe på hennes balkong, bara en sån sak. så simpelt. sån lyx.

jag lämnar kullerstensgatan för de vita mössorna att erövra & går hem till lägenheten jag lånar. till ljudet av en fläkt skriver jag det här fast jag borde sova. & trots att så mycket inte alls blivit som jag trodde så förändras vissa saker inte alls.