pannkakshjärtat

jag har levt på lånad energi i flera dagar nu. det märks på min mage. i onsdags drack vi kaffe som blev till en öl som blev till kannor som blev till att jag kom hem vid klockan 2 på natten. långt efter att bussarna slutat gå. men det var värt det. jag hängde kvar hos min bestbroforever i torsdagsnatt fast jag borde sovit. igår arbetade jag min åttonde dag på raken för att sedan köra landsvägarna ner till mitt barndomsparadis, till hela släkten Eriksson för att sedan återvända till min hemstad, ta bussen ner till stan & inte komma tillbaka till vidingsjö förrän när solen gick upp vid klockan tio i 4. vaknade sedan till 1 juni & firandet av min barndomsvän.

men det har varit värt det. varenda jävla sekund. det är för sånt här jag är beredd att förlora sömn & vakna upp med magvärk. för livet är aldrig så fett att leva som när jag lever det med dem.