pannkakshjärtat

för första gången på, vad som känns som, en evighet tror jag på livet. det är en förrädisk sak att säga högt. för tre veckor sedan hade jag pengar som rullade in på mitt konto varje månad. jag hade en vardag. ett alarm. trots det var det som att jag gick sönder lite lite varje gång någon nämnde skrivandet eller tatueringstider eller hemifrån-flytt. jag visste inte hur jag skulle nå dit. jag såg det inte. 

idag vet jag inte nästa gång pengar kommer att komma in på mitt konto. jag vet inte hur månaderna framför mig kommer att se ut. men jag tror att jag någon gång kommer att få sitta i någonting som är mitt med en dator i knät, precis som nu, med mer tatuerad hud till min fars missnöje. ett word dokument fyllt av ord som lyser i ansiktet med en golden retriever sovandes på golvet. för första gången på, vad som känns som, en evighet tror jag att det kommer att ske. det är en förrädisk sak att säga högt men helvete, jag skiter i det.