pannkakshjärtat

det är lite läskigt när man inser att en annan människa ibland verkar känna en bättre än man gör själv. det är ännu läskigare när den människan om några månader inte kommer att befinna sig i samma stad som en själv, inte ens i samma land, inte ens på samma freaking jordhalva. det är lite som hur ska det här gå? det ska ju det, men lite som att vem ska bakishänget vara hos på söndagarna? vem ska ringa & inte kunna starta den normala konversationen förrän 5 minuter in i samtalet? vem ska veta exakt hur det är innan jag ens öppnat min mun? det är lite som att, det ska ju gå. jag vet bara inte hur & egentligen, för att vara ärlig, skulle jag helst vilja slippa veta.