pannkakshjärtat

på campus är det fest. i lägenheten är det tyst. förutom en mjauande katt & en lars röst i högtalaren. ju längre jag går in i det här ju mera förstår jag hur mycket jag det är. när en 300 sidor lång roman inte är tung. när ett 3 timmar långt seminarium inte är jobbigt. det är hos orden jag kurar in mig, i mina egna, i andras & om inte livet skulle banka på dörren & vilja komma in ibland skulle jag vara där föralltid.

ikväll kom mina föräldrar till växjö. som jag har längtat efter dem. vi checkar in dem på hotellet & går för att dricka öl. när jag säger att jag vet att om jag blir politiker skulle min pappa bli stolt svarar han att ja, det är det & författare, då skulle han skryta. & jag tänker att om 2 av de viktigaste människorna i mitt liv tror på orden & mig då ska väl också jag göra det. så jag tar bussen hem & låser dörren om mig.