pannkakshjärtat

jag har varit ur fas i dagar nu. där av tystnaden. min mage har skrikit i mig. hållit mig vaken om nätterna. ibland tror jag att min mage är mitt egentliga hjärta. att det är däri alla känslorna känns & när den inte är med mig är ingenting med mig. så ingenting har varit med mig dessa dagar. jag minns inte när jag senaste duschade. jag har haft på mig samma gråa stickade tröja. mitt smink har legat orört. min borste likaså. jag har rört mig mellan golvet i mitt rum och köksbordet & den längsta turen utanför lägenheten var till mataffären. & tvättstugan. jag har tryckt ner 5244 tecken i ett worddokument. det är dit mina ord gick. de var tvungna till det. & ena stunden vill man gifta sig med livet & leva lycklig i alla sina dagar tillsammans & i andra vill man be det fara åt helvete & aldrig mera visa sig igen. som att ena dagen stå med ett vinglas i handen & skratta tills tårarna rinner för att nästa sitta på en köksstol i en skitig tröja & sovshorts med oborstat hår.