pannkakshjärtat

när en blir sådär skrytit glad över vilka människor man får äran att ha runt omkring sig. den där lyxen av att få spendera en helg med en vän. en vän som tar sig tid att köpa en biljett & ta en tågresa några timmar neråt i landet. att få koka kaffe åt den vännen i sitt eget hem så som det för några månader sedan var så självklart att hon gjorde för mig.

jag har sagt det förut. det svåraste med att flytta ifrån är att man inte längre har många av de människor man älskar en 20 minuters bussresa bort. en kvart med sin bil. ett vi-möts-på-en-kaffe-&-snackar-skit-avstånd. men så kommer hon hit & hjärtat blir lite lättare av att få vakna & somna med henne. att få dra med henne på studentkrog & dricka öl tills stället stänger. att bara få vara tillsammans. så går dagarna & man måste vinka av henne på perrongen. så en gömmer sig bakom ett hus för att få se tåget åka från stationen & upprepar i huvudet att tiden går fort. så himla fort. snart har jag varit här i 3 månader. snart får vi ses & dricka kaffe igen.