pannkakshjärtat

jag saknar dem hela tiden men ikväll kom en längtan. efter min stad. efter att få cykla genom vidingsjö, rulla förbi bäcken, parkera på trädgårdstorget & mötas upp vid hm. köpa en vanlijlatte på fiket där de känner igen en eller höra kaffekokaren bubbla i ett välbekant kök. ta med en klirrande påse, springa fyra smala trappor upp för en inte vågar åka hiss ensam & mötas av fågelkvitter, en lurvig viftande svans & en varm kram. få gå på kullerstensgatan & dricka öl under infravärmen fast det blivit höst. ta 1:an till strågatan. komma fram. komma hem. till snarkningar & en mjauande katt. köra den gröna lilla bilen & spela hög musik i de knastriga högtalarna. sjunga med. 

& dem. att få se dem framför sig & inte bara höra röster eller se 6 sekunders snapchats eller vita rutor fyllda med ord i mobilskärmen. jag vill bara se att allting står kvar. att de mår bra. jag tror jag måste boka mig en biljett.