Our love's a protective poison.

försenade tåg & inställda avgångar. jag mötte upp Marina på stationen & packade in oss i bilen, till mina föräldrars motsträviga blickar. när det hade blivit mörkt för länge sedan rullade vi in i en del av växjö ingen av oss kände igen men med hjälp av skyltar & kartapp tog vi oss in i campus. in i bubblan. igen.

hur förklarar man när paniken sköljer över en? när man inte kan vara kvar. inte en endaste sekund till. hur säger man det? utan att förminska dem. utan att förskringa det liv man delat, & stundtals fortfarande delar, tillsammans. om det ens går att säga. om det ens finns möjlighet att formulera det med ord inlindade i mjuka tygremsor så att de hårda kanterna på bokstäverna inte rispar upp sår inuti.

jag är här men jag måste återvända. kanske en brottplats inte kan vila. inte för dem som brottet berör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0