Jag har jagat tåg förut & jag gör mig klar för att ge mig av.
jag adressändrade ikväll. om mindre än två veckor kommer jag officiellt inte vara linköpingsbo längre. för första gången kommer jag inte stå skriven på den adress som jag har levt på sedan jag var 8 år gammal. jag kommer inte ens på papper vara under samma tak som mina föräldrar. det känns på så många olika sätt. även om den här sommaren mer än någonting annat bevisat att vi inte alls kan leva under samma tak längre så känner jag ett tomrum i mig nu. det är den hultbergska sentimentaliteten som gör sig påmind. är det nu jag blir vuxen? är det såhär det känns när man klipper banden? jag har inte varit här på ett år & ändå känner jag nu: herregud jag ska på riktigt lämna.
Kommentarer
Trackback
