pannkakshjärtat

visste ni att stjärnorna syns på himlen här i min del av stan? i huset mittemot är det stimmig fest med höga röster. jag trodde inte att det var möjligt att älska någonting materiellt så mycket som jag älskar den här lägenheten. varje sak jag fick packa upp ikväll & välja ut en plats åt. ett tag ville jag sätta mig ner på en av stolarna vid fönstret & gråta. så överväldigad. hur är det ens möjligt att man kan känna så för någonting som går att ta på med händerna? jag har har inte varit här på över en månad men när jag kliver innanför dörren är det som att komma hem. hem till mig.