pannkakshjärtat

det är 22 timmar kvar av 2015. jag sover inte & jag minns inte heller senast jag somnade före klockan 2. det var kanske någon gång där i början av november. jag längtar till 2016. jag längtar hem. jag vill stänga in mig. jag vill skriva mina riktlinjer för året i boken bredvid sängen. jag vill diskutera min c-uppsats högt med mig själv. jag vill vara ifred. jag vill gråta ensam över att jag älskar mina föräldrar så mycket att jag inte förstår hur vi inte haft en enda bra dag den här gången. hur vi bara bråkat. har vi ens skrattat? har jag bara velat åka hem?

det år som snart lämnar oss är året då jag på riktigt fick ett eget hem. som är mitt. endast. jag har aldrig tidigare varit så fri som jag är just precis nu & frihet smakar så jävla bra. kanske precis så bra som jag fantiserat om. som första glaset bubbel på fredagen. som en kyss från en skäggig man. som choklad. som kaffe. som första cola-slurken på bakismorgonen. i en enda stor håll-käften mix. så smakar min frihet & kanske håller jag alldeles för hårt om den.

 

men det är det där rummet som togs ifrån Vega Maria & Eva-Marie. jag är kvinna precis som dem. om jag inte skyddar det så kanske någon tar det ifrån mig så som det togs ifrån dem. jag fick min frihet. nu verkar jag inte kunna försaka den för någon alls. hur mycket jag än älskar dem.