we can dance if we want to, we can leave your friends behind cause your friends don't dance & if they don't dance well they're no friends of mine.
jag tycker om den här månaden på så vis att den ger en tillåtelse att reflektera. den där sista månaden av ett år. snart byter vi igen. skriver en annan siffra i slutet. jag brukar ge mig själv tid att tänka nu som jag annars inte är så givmild med. jag vill nu fundera över vad som förändrats & vad som inte har det. vad som varit. vad som kommer. vad som har skett & inte. & vad som kan ske.
när jag nu är här med min blick i backspegeln inser jag att året som gått handlat om vänskap på ett annat sätt en tidigare. saker har förändrats. förändring kan klinga negativt. jag vill inte se det så. det är klart att det är sorgligt när människor som tidigare varit så självklara i ens liv slutar att vara det. jag har sörjt. jag har varit arg. jag kan fortfarande vara arg men det är också en naturlig reaktion på när en människa man trodde att man kände visar sig vara någon helt annan. som att jag aldrig känt dig.
jag upplever att jag innan har haft en tro på vänskap som någonting konstant vilket jag förstår nu är missvisande. vänskap är precis som med allting annat i konstant förändring. det kan ta slut men det kan också byggas. utvecklas. stanna av. återupptas. jag tror att vänskapsrelationer kan vara mycket mera lika kärleksrelationer än vad vi kanske vill erkänna. man kan bli så förälskad i en människa från första stunden man möter den. det går inte alltid att förklara det. man bara klickar. men som med varje förälskelse så försvinner den & det är vad som finns kvar efteråt som är det viktiga. jag tror det är det som kallas kärlek. den kärlek jag förstått att jag egentligen inte vet så mycket om.
liv ger inga garantier. en förälskelse går inte alltid att bygga någonting på. den kan vara intensiv & fantastisk men när den är över så kan det vara över. tid som gått är just också bara tid & inget mätinstrument för lycka. eller för en vänskap. jag tror på att det är ett slags långsamt byggande. ett konstant växande.
nästa år vill jag vara modig nog att lämna de relationer man bara är i för att. men främst vill jag vara klok nog att vårda de relationer som är värda det. de som jag känner att jag kan ge någonting till & som ger mig någonting tillbaka. för det är också det med vänskap. man behöver inte tycka exakt lika. man behöver inte leva exakt samma liv. det är också då man kan ge av det man har & man kan få av det man inte har. det är så jag tänker att man bygger.
när jag nu är här med min blick i backspegeln inser jag att året som gått handlat om vänskap på ett annat sätt en tidigare. saker har förändrats. förändring kan klinga negativt. jag vill inte se det så. det är klart att det är sorgligt när människor som tidigare varit så självklara i ens liv slutar att vara det. jag har sörjt. jag har varit arg. jag kan fortfarande vara arg men det är också en naturlig reaktion på när en människa man trodde att man kände visar sig vara någon helt annan. som att jag aldrig känt dig.
jag upplever att jag innan har haft en tro på vänskap som någonting konstant vilket jag förstår nu är missvisande. vänskap är precis som med allting annat i konstant förändring. det kan ta slut men det kan också byggas. utvecklas. stanna av. återupptas. jag tror att vänskapsrelationer kan vara mycket mera lika kärleksrelationer än vad vi kanske vill erkänna. man kan bli så förälskad i en människa från första stunden man möter den. det går inte alltid att förklara det. man bara klickar. men som med varje förälskelse så försvinner den & det är vad som finns kvar efteråt som är det viktiga. jag tror det är det som kallas kärlek. den kärlek jag förstått att jag egentligen inte vet så mycket om.
liv ger inga garantier. en förälskelse går inte alltid att bygga någonting på. den kan vara intensiv & fantastisk men när den är över så kan det vara över. tid som gått är just också bara tid & inget mätinstrument för lycka. eller för en vänskap. jag tror på att det är ett slags långsamt byggande. ett konstant växande.
nästa år vill jag vara modig nog att lämna de relationer man bara är i för att. men främst vill jag vara klok nog att vårda de relationer som är värda det. de som jag känner att jag kan ge någonting till & som ger mig någonting tillbaka. för det är också det med vänskap. man behöver inte tycka exakt lika. man behöver inte leva exakt samma liv. det är också då man kan ge av det man har & man kan få av det man inte har. det är så jag tänker att man bygger.
Kommentarer
Trackback
