pannkakshjärtat

jag dricker té som smakar gotland. ignorerar att min kropp fyllts av feber & att mitt huvud är tjockt & egentligen vägrar att ta in flera ord. jag trycker in dem ändå. som att sakta & metodiskt banka böcker mot huvudet & jag mosar in choklad i munnen fast hälften av smakupplevelsen säkerligen går förlorad.

det är få tillfällen i livet jag kan ignorera vad jag känner. jag besitter inte den förmågan. men nu försöker jag med all kraft att inte känna alls. upprepar jag har inte tid jag har inte tid jag har inte tid medan jag trär på, vad jag tror är, farmors egenstickade sockar på fötterna tar på mig en extra tröja & sväljer ner en tablett. säger till min kropp att du har inte tid med feber vi ska läsa 1900-tals poesi.