pannkakshjärtat

jag har inte kunnat ta in någonting idag. när jag stängde dörren om mitt rum. när jag kramade dem hejdå. när bussen svängde & lämnade universitetet & campus. när tåget åkte från stationen. det här är alldeles för stort, alldeles för mycket, för att jag ens ska kunna sätta krav på mig själv att kunna hantera det. jag kommer inte att kunna göra det. jag kommer troligtvis inte kunna formulera det heller. & sömn har jag gett upp för länge sen.

om 2 dagar börjar ett av de större äventyren jag har gett mig iväg på under mina snart 24 år som levande. jag delar det äventyret, de flygresorna, med den där andra kvinnan med samma namn som mig. det här är det största vi gjort tillsammans. det är om sånt vi ska blinka åt varandra om, bakom ryggarna på våra barn när de säger att vi ingenting förstår.