pannkakshjärtat

i början av 2014 skrev jag 10 punkter som jag ville sträva efter det året. inte som löften, inte som måsten, endast punkter. den viktigaste blev nr 6. att ordna en vardag som jag inte avskyr. det var efter för många morgonstunder där jag hellre ville lägga mig ner på asfalten än sätta mig i bilen som jag tänkte att livet kan inte vara fyllt av sånt här. livet kan inte vara att räkna ner timmar. när min pappa argumenterade emot med orden så är livet svarade jag då är det inte ett liv jag vill ha. det blev 2015 & jag skrev 10 nya punkter men jag bär fortfarande med mig den första nr 6. i mina val nu för tiden är den alltid med.

det hörs två röster inom mig. den som säger åt mig att jag är en alldeles för blåögd 24åring som en dag också kommer att komma ut i den bistra verkligheten. & så hörs, men tänk om det går? tänk om det går att dagsformen avgörs av hur man mår & inte vad man gör? tänk om man kan skapa sig en vardag man inte avskyr? det är också det jag tänker svara min pappa nästa gång han säger till mig att man inte alltid kan gilla det man gör. men tänk om det går pappa? tänk om det går?