du växer & blir stor & en dag är du längre än jag, hittar nån annanstans att bo, det är tyst, ditt rum står tomt, vi ställer in nått gammalt skräp & blir sittande en stund & tänker tillbaks.
jag försöker ge det lite tid. främst det här med att dela en tre rummare med mina föräldrar igen. någonting som blir ansträngt med en icke fungerande toalett i ett renoveringskaos & med en smygande magkatarr. igårnatt fick jag panik & ville tillbaka till min dörr längst bort i korridoren på 28:an. någon gång vid 4 inatt somnade jag bort ifrån det & vaknade med skammen av att så reagerar inte en vuxen människa. samtidigt. här är jag inte vuxen. här har jag aldrig varit det. 14åringen sitter kvar i dessa väggar. hennes gamla dagböcker ligger i bokhyllan. hennes one tree hill skivor står där med.
jag förstår nu varför jag aldrig var hemma de sista åren. alltid någon annanstans. alltid påväg. jag älskar att umgås med mina föräldrar men jag har inte längre viljan att krympa min frihet & de har inte heller orken att ta hand om ett barn. det barn jag alltid kommer vara i deras ögon hur mycket frihet jag än tar.
jag förstår nu varför jag aldrig var hemma de sista åren. alltid någon annanstans. alltid påväg. jag älskar att umgås med mina föräldrar men jag har inte längre viljan att krympa min frihet & de har inte heller orken att ta hand om ett barn. det barn jag alltid kommer vara i deras ögon hur mycket frihet jag än tar.
Kommentarer
Trackback
