pannkakshjärtat

man påstår sig ofta längta till att inte ha någonting att pricka av från sin osynliga att-göra-lista. så sitter man en midsommarnatt & kommer till insikten att man behöver faktiskt inte gå & lägga sig. det finns ingenting imorgon som borde göras. ingenting som måste klaras av. det är som att hur mycket tid som helst nu hällts rakt ner i ens händer & det man undrar är, vad var det jag sa att jag längtade efter att få göra där i början av mars?

jag minns inte så jag läser hundra år av ensamhet jag blickar fram mot ett jag ska va tyst från & med nu & se vad som händer när det bränner till. antagligen ingenting det brukar vara så. tyst från & med nu.