Ta mig härifrån, jag viskade jag skrek men det lät inte som det hördes.
det är studentvecka i Växjö & jag cyklar ifrån tutandet, skrikandet & myllret av vita mössor hem till mitt tysta campus & jag blir tacksam. för att det inte är jag. jag behövde inte stå på ett flak idag & vara 19 år. jag behövde inte krama tjejerna som tystnat i matsalen några veckor tidigare. jag behövde inte hålla upp en fasad av ett förhållande som gått åt helvete. jag behövde inte spendera en middag med människor jag aldrig känt någon samhörighet med. jag behövde inte låtsas & jag blev tacksam.
för jag är inte 19 år längre. jag är 24. i en vaniljdoftande lägenhet.
för jag är inte 19 år längre. jag är 24. i en vaniljdoftande lägenhet.
Kommentarer
Trackback
