pannkakshjärtat

klockan 14 idag hämtade jag nycklarna. sen gick jag dit. låste upp. efter 20 minuter var jag tvungen att gå därifrån för att hälla kaffe på känslorna som samlats i min kropp. jag håller ett par nycklar i min hand. de uppfyller en av de största drömmarna jag har haft i livet vilket kanske låter galet men det är sant. jag har drömt om det som bara skulle vara mitt. jag har sparat ner bilder i mappar på datorn på lägenheter från söder i stockholm. jag har gått förbi konsistoriegatan i linköping & sneglat mot de gula fasaderna. jag har byggt bilder i mitt huvud om breda träplankor till golv, fönsterkarmar man kan krypa upp i, flera meter till tak. jag har stått bredvid när vän efter vän skaffat sig någonting som bara varit deras & jag har önskat. jag har drömt. jag har längtat.

jag håller ett par nycklar i min hand. det är inga breda träplankor i min 22kvadratare. inga flera meter till taket. badrummet går i hemska färger & kylskåpet brummar väldigt högt. men den är min. den är min. den är min.