pannkakshjärtat

om några timmar & en dag är det april. då kommer jag återigen att sätta mig på ett tåg två timmar uppåt i landet. återvända för en stund. det är så mycket som har förändrats sedan sist vi sågs. min hemstad & jag. så mycket som varit som inte längre är. det är inte lika tydligt när man sitter flera mil bort på en plats man gjort till sin & samlar på sig historier att bjuda på genom telefonsamtal & över kaffekoppar. det är inte det. det går att distansera sig. jag kan inte veta hur det kommer att kännas att gå på de där gatorna igen. kryssa över kullerstenstorgen. köra bilen på vägarna. så välbekanta. & samtidigt inte alls samma som förut.