pannkakshjärtat

idag hade jag ett möte om det som ligger framåt i tiden. om det lyckas, om jag har tur, om jag kan hålla samman, så vet jag vad jag ska sysselsätta mig med de närmaste 8 åren & 5 månaderna. det verkar skrämma många. det kunde ha skrämt mig. men efter tillräckligt med år av att inte ens veta hur nästa månad kommer att se ut har jag nu fått någonting jag vill hålla kvar i. någonting jag vill kämpa för. & precis därför spelar det mindre roll att någon talar om för mig att det kanske inte alltid kommer att vara enkelt. att det kommer att ställas krav. för det kommer att vara värt det. det där livet jag kan få. den där vardagen.