pannkakshjärtat

matilda skrattade igår & sa att jag lät som ernst när jag talade om hur det luktade ute när regnet hade slutat falla & molnen försvann. det kanske bor en liten ernst i min maggrop. han jublade i sådana fall idag när solen sken & mina hörlurar pumpade ut mina två nya favoritlåtar. varje år är det likadant. jag förlåter livet för allt. jag förlåter det här landet för att bara ha bjudit på kyla, blöta skor, regnjackeväder & mörker månader i sträck. jag förlåter den här våren för att den återigen har gjort mig ledsen över att jag står i singular. jag slänger ångesten jag burit på sedan i söndags tillsammans med soppåsen för vad är den värd när solen skiner? när träden på innegården blommar? när skogen bakom huset är grön igen?